För en månad sedan flytta äldsta dottern hundra mil norrut. Igår flytta yngsta dottern åttifem mil söderut. Då kände jag mig som ensamma mamman! Men de har bägge fått jobb (vikariat) inom det de är utbildade till så jag är så glad för deras skull! Och man får se det positiva, A kommer hem en sväng i oktober och det går ta sig till Stockholm för en överkomlig penning och där finns det säkert nån kul garnaffär att besöka....På bilden som S tagit är det Molly som gnager ett ben.
7 kommentarer:
Man måste se det positiva i det hela, många nya garnaffärer
och då ska du besöka Sticka i Gamla stan, min favvorgarn affär..
http://www.knitting.se/
Stackare, sitter du mitt emellan dessa döttrar. Men som Sunna skriver, du får se det positiva i det hela, tänk vad du kan resa och få se mycket kul nu. Åker du tåg kan du ju alltid sticka också.
Förstår din känsla.
Jag känner mig också som ensamma mamman just nu, men jag har ända bara dottern en timmes bilväg bort!
Uff, inte säg sån, jag hoppas dom blir hemma ett par år till, grabbarna... Stockholm och garn låter ju kul !
Låter inte så där jättekul med barnen 100-tals mil hemifrån. Stackare! tur det finns mobiltelefon, mail och tåg i alla fall. Och garnaffärer att trösta sig med. Jag har också en dotter i huvudstaden (långt hemifrån) men tyvärr hinner jag aldrig in nån garnaffär när jag besöker henne för vi har så mycket att prata om och blir mest sittande hemma.
ja då får jag vara glad helt enkelt att min pöjk "bara" bor 15 mil härifrån,Jisses vad långt bort dian barn bor,ja förstår verkligen att du känner dej som ensamma mamman ,men visst får man se det positivt.förhoppningsvis blir de vuxna o klarar sej själv ,det e ju det som e syftet men det köänns i ett modershjärta,hehe..kram på dej o jag spara dej genast på min blogglista!! =9
Skicka en kommentar