Igår var det första juntan efter juluppehållet. Jag var ju till stan så jag hade sagt till mannen att ha middagen klar när jag kom hem för jag skulle ju iväg på junta. Det är viktigt! Sen vi ätit satt jag vid datorn ett tag (och bloggade) och sen städa jag bort middagen, då var klockan sex och jag tänkte att jag hade gott om tid men mannen hade ju gjort middag så jag åt ju direkt jag kom hem så det var väl bara så att klockan inte var mer. Sen ringer M som hade juntan och fråga om jag skulle komma, hon hade ju skickat sms till alla för att påminna men mitt hade inte kommit fram. Jodå sa jag jag vet att det är junta och jag kommer. Sen satte jag mig i rummet en stund och spann och när jag nästa gång kom in i köket var klockan tjugo i sju så jag packade ihop mina grejer och när jag sen titta på klockan var den tjugo i sju...... hm sa mannen den verkar stå klockan är säkert sju..... rally, haffa grejerna, klä sig och ut i bilen, när jag sätter mig i bilen och tittar på klockan är den tio över åtta....... När jag väl kom på juntan var de lite oroliga, trodde jag hade kört av vägen eller nåt. M hade ju ringt när jag aldrig dök upp.... Men fint folk brukar väl komma sent...... :)
fredag 14 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
haha, känner igen mig så väl, alltid tidsoptimist
Lurigt med klockan!
Dessutom upphör den egna inre klockan att ticka när man spinner. "Jag ska bara spinna den dutten också...och så den....och bara lite till..."
Jo, men nog är det fint folk som kommer sent, då slipper man stå i tamburen och trängas och ändå inte någon risk att man får skala potatis! :-)
Förstår att dina juntavänner blev oroliga när du inte kom i tid. Skönt att inget hade hänt och att det bara var klockan som spelat dig ett spratt. Men visst går tiden fort, när man gör något trevligt.
Ha en bra helg!
Va snopet, men du fick ju vara med en stund iallafall.
Ha, ha.
Tillhör du de finaste bland fina då eftersom du kom så sent?
HAHAHA kul att du kom fram till slut.
Ha en skön helg,
Kram
Usch, det där har man varit med om lite för många gånger... Av någon anledning brukar en timme bara vara försvunnen ibland.
Jag sitter och funderar på baby-stickningar till vår lilla buse och kom att tänka på dina filtar. Visst är de stickade i Big Verona? Jag fick ett nystan i julklapp som jag tänkt ska bli en filt. Du har inte lust att dela med dig av mönstet?
Ha en skön helg!
Ha ha ha...ska bara...göra det, ja och så det, men kanske det där också, jo jag hinner nog det där, det är ju så litet och så kan jag ta det där på vägen..... - men va fasen vart tog tiden vägen ---är klockan redan det?!!
ha en skön helg
Fast en sån klocka skulle vara bra att ha ibland. Tänk vad mycket man skulle hinna på en dag :-)
Klockan här går aldrig som den ska. Jag tänker på mig själv som punktlig men kommer alltid för sent. Fint folk.. den var bra.
Så fint garnet blev som du tvinnat :)
Ha, ha, ha, så jag skrattade!!
Kul när de ringde och efterlyste dig och ändå inte dök upp ...
Jaja... man får bjuda på det.. ni kan nog skratta åt det länge, och skratta gott är ju så skönt!!
Själv är jag tidspessimist de Luxe! Men jag har lugnat mig något.
Hur mycket ull, topsband, gick det åt när du stickade dina vita vantar? Är sugna på att sticka ett par själv men har inte så bra uppfattning om mycket jag behöver.
Händelsen är väl ett tydligt tecken på hur farligt det där spinnellaviruset är, tidsuppfattningen åt skogen!
Skicka en kommentar