Igår var ingenting kul! På torsdagafton smet våra tre hundar och bara två kom tillbaka. Pompe var borta! Fredagen gick åt till polisanmälan, sökning och väntan att någon skulle ringa och säga att han är här men ingen ringde. Ingen hade sett eller hört han. Igår började vi inse att han lever nog inte längre, påkörd eller nåt annat varför han inte dykt upp någonstans. Då jag körde ner till samhället för att handla flög en korp upp ur diket men ingen död Pompe låg det där. Man hinner tänka mycket, har någon kört på han och han sprungit till skogs och ligger skadad och plågas osv. När mannen kom hem började mina tårar rinna. Men så ringer hans mobil, en familj har Pompe hos sig, sju mil bort! Vi åkte genast iväg och där fanns Pompe hos en vänlig familj som tagit väl hand o honom sen han hittats samma morgon och dagen gått åt till att spåra oss ägare eftersom polisen inte kopplade ihop våra anmälningar. Känslan var otrolig att få se Pompe igen sedan man gett upp! Hur Pompe har hamnat där är en gåta, alldeles för långt för en stövare på 7 månader att springa och hans tassar är oskadda och svaret lär vi aldrig få men ett jättetack till de vänliga människor som tag hand o honom! Nu sover han lugnt på våran säng!
söndag 5 september 2010
Glädjen är stor!
Igår var ingenting kul! På torsdagafton smet våra tre hundar och bara två kom tillbaka. Pompe var borta! Fredagen gick åt till polisanmälan, sökning och väntan att någon skulle ringa och säga att han är här men ingen ringde. Ingen hade sett eller hört han. Igår började vi inse att han lever nog inte längre, påkörd eller nåt annat varför han inte dykt upp någonstans. Då jag körde ner till samhället för att handla flög en korp upp ur diket men ingen död Pompe låg det där. Man hinner tänka mycket, har någon kört på han och han sprungit till skogs och ligger skadad och plågas osv. När mannen kom hem började mina tårar rinna. Men så ringer hans mobil, en familj har Pompe hos sig, sju mil bort! Vi åkte genast iväg och där fanns Pompe hos en vänlig familj som tagit väl hand o honom sen han hittats samma morgon och dagen gått åt till att spåra oss ägare eftersom polisen inte kopplade ihop våra anmälningar. Känslan var otrolig att få se Pompe igen sedan man gett upp! Hur Pompe har hamnat där är en gåta, alldeles för långt för en stövare på 7 månader att springa och hans tassar är oskadda och svaret lär vi aldrig få men ett jättetack till de vänliga människor som tag hand o honom! Nu sover han lugnt på våran säng!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
Vad skönt att höra att han kom tillbaka oskadd! Den där väntan o oron innan man vet är hemsk... Men glädjen desto större när allt går bra! :)
Jag vet känslan av att ha en hund borta och inte veta vad som hänt honom. Har själv upplevt det för ca 16 år sedan då vår första hund försvann och var borta i 14 dagar ute i skogen. Han kom hem för att dö där vi skulle veta var han var.
Skönt att han kom tillbaka och konstigt att polisen inte kunde lägga ihop 1 och 1 så det blev 2.
Klappa hundarna från oss!
Så skönt! Huvvaligen, det är ruskigt när djuren kommer bort så där!
höga berg och djupa dalar i känslolivet!
först rädsla och sorg, och sedan den totala lyckan:)
underbart att det slutade så lyckligt:)
Härligt att han kommit hem oskadd. Vet ju bara hur hemskt det var de timmar Ines var borta för nån månad sedan, och att då få vänta så länge som ni, fy så jobbigt. Just ovissheten är jobbigast och som du skriver alla hemska tankar man får.
Nu får ni pyssla om honom lite extra och njuta av att alla är hemma i tryggt förvar igen.
Kram
men vilken tur ni hade, tänkt om någon har kidnappat honom, ge honom en stor puss
Å så gott att ha han hemma igen, kan nog inte föreställa mej hur hemskt de var för er i går , men jag anar...
Njut nu och säj till han att inte göra om de.
Eva
Usch, vilken orolig natt du måste ha haft, att inte veta, och sju mil bort, inte att jag har eller har haft hund, men det låter väldigt långt borta. Så skönt det slutade gott!
Jag hra haft problemer med att komma in på bloggar i det sista så därför, ett stort grattis på efterskott :)
Oj, 7 mil! Djur är fascinerande. Har härt talas om en katt som var borta i 7 år, och så en dag gick han hem igen! Man undrar ju var de har varit och gjort! Skönt han kom hem igen. Kram
Åh, stackars er allihop! En sådan plåga ni fick gå igenom.
Men så skönt att det gick bra, gott att det finns människor som gör det där lilla extra! Njut nu av er sovande, trygga Pompe!
Vad skönt att han kom hem igen oskadd och allt! En arbetskamrat fick sin hund stulen utanför ICA, massor av folk runtomkring men det stoppade inte tjuven.
Så himla skönt att det slutade lyckligt!
Oh, så underbart att ni fick hem eran vove oskadd!! Oviss väntan måste vara fruktansvärt. Vi har ju våran lilla Nora 3,5 år. Hemska tanke om hon skulle försvinna så.
Du har nu dessutom något att hämta på min blogg!
Först fick jag hjärtat i halsgropen, men så insåg jag att Pompe är hemma igen. Gud så skönt!
Hej igen!
Jo, jag köpte en ny symaskin för två-tre år sedan och unnade mig då en broderienhet också. Ibland får man se till att drömmar går i uppfyllelse...
Läste med hjärtat i halsgropen trots att rubriken var glädje! Det är verkligen hemskt när djur försvinner. Har upplevt liknande ibland med någon av katterna. Och när man har vant sig vid tanken att de är borta för alltid så står dom utanför och skriker. Katter kan ju vara borta länge och sedan dyka upp. Krama Pompe från mig. Snart är det fredag :-D Du kommer väl tiiiiidigt..
glad för er skull att hund kom till rätta ... vill inte ens tänka hur hemskt det kan vara
Skicka en kommentar