söndag 5 april 2009

Hemma igen!

Efter att ha sovit första natten i Sundsvall hos yngsta dottern fortsatte vår resa söderut. Blev förvånad att det fanns snö så långt ner! Första stoppet vi gjorde var i Västerås. En stad full av vänliga människor. Dels familjen som hjälpte oss när vi var fast i parkeringshuset! Man kan le åt minnet och vi är rörande överens jag och min dotter, aldrig mer ett parkeringshus! Medan vi hade bilen i parkeringshuset besökte vi en garnaffär. Den kan jag varmt rekommendera, Upplings som syns på bilden! Där fanns en sjal med kärleksknutar och jag som aldrig kommit på hur man gör frågade om hon hade nåt mönster där man kunde förstå det var så vänlig och visade mig hur man gör!
Här har jag testat med ett restgarn och nu har jag hajjat galoppen. Hon både visade mig och skickade med ett papper med beskrivning. Så kul att det finns så glada och vänliga människor. Synd bara att det är så långt till Västerås! Men kommer jag dit igen vet jag ju vart jag ska gå för att hitta fina garner och sån service sen! Tack snälla du som jobbar där! Virknålen på bilden har jag fått från min Hemlisvän, och den är helt underbar att virka med!
Sedan fortsatte vi ner till Hjo och tog in på ett vandrarhem. Tappers hette det och där var också så trevligt och god service. Ägaren till och med fixade ett strykjärn åt oss. Den här resan har varit kantad av idel hjälpsamma människor. Där var så vackert, vi promenerade längs stranden och bara njöt. Fick se årets första snödroppar blomma. Sedan var det dags för A:s uppdrag i Tidaholm innan vi vände kosan hemmåt. Det känndes inge kul, I tidaholm var 14 grader varmt, strålande sol och så vackert och hemmifrån var väderleksrapporten från min man: här hemma snöar det! Så nu efter en natt på vandrarhem i Gävle är vi hemma igen.

6 kommentarer:

Astrid sa...

Det ser kul ut med kärleksknutar.
Vilken resa ni gjort!!
Hann du sticka mycket i bilen?

Samtal från min trädgård sa...

Kärleksknutar?! Det låter ju väldigt trevligt! Vilken resa du har gjort till våren, träffat trevliga människor, handlat garn. Det kan ju knappast bli bättre.

Anna-Karin sa...

Hej på dej!
Så kul att det var just dej jag fick hjälpa med kärleksknutar. Har följt din blogg ett tag och tycker den är jätte trevlig. Tala om min förvåning när jag läser ditt senaste inlägg. Blev både glad och rörd. Du är så välkommen tillbaka till oss på Upplings garn. Ha det gott! //Anna-Karin

Mia stickar sa...

Ja världen är bra liten ibland! Tala om min förvåning när jag läser din kommentar, Anna-Karin. Så kul att du tycker om min blogg och att jag fick tacka dig igen! Ha det gott du också!
Jag hann sticka mina fingervantar klart, bild kommer... sen stickade jag en bra bit på min blåa sjal, är inne på sista nystanet så det fattas inte så mycke!

fale artut sa...

Världen är inte så stor i alla fall....Det ser man när man läser kommentarerna! Välkommen hem, mera kärleksknutar åt folket!

Emma sa...

Egentligen är det nog inte så mycket lingarnet i sig som jag är besviken på, utan framför allt på att stickan gick av. Det verkar som att limmet mellan trälagren var dåligt där, för själva träet är oskadat. Fast jag ska få ett nytt par från Garnhärvan så nu känns det bättre! Lingarnet ja, det svåraste för mig är att hitta ett mönster som passar till. Annars får jag nog rekommendera det! Men det blir inte snyggt om man repar upp för många gånger...